Opinionsblogg

NÄR MOBBARNA FÄRGAR HÅRET LJUSBLÅTT

 
Jag började färga håret i sjätte klass. 
 
Jag hade fått en liten burk med blå hårfärg av min mamma i födelsedagspresent och det riktigt kliade i fingrarna på mig att låta mitt tråkiga blond-guldiga hår gå till den där blåa nyansen jag drömt om i flera månader. 
Jag hade varit inne på Tumblr i flera timmar och sparat bild efter bild på det där fantastiska färgsprakande håret som prydde så många andras hjässor och med ett bestämt ansikte gick jag in till duschen, blötte ner håret och lät mina hårslingor och fingertoppar bli blåa. 
 
I spegeln tittade världens häftigaste person tillbaka mig. Kanske en aning missfärgat, kanske borde ha blekt det innan men jag var den coolaste trettonåringen i hela världen. Jag somnade med världens största leende på läpparna. 
 
Men så kom morgonen. Jag fortsatte med att känna mig häftigast i världen tills jag klev in genom skolans stora entrédörrar med mina blåa slingor och nitbältet runt höfterna. 
 
"Hur fan ser du ut egentligen?" 
 
Hånskrattet. 
 
Paniken. 
 
Jag fumlade med fingrarna i håret och funderade på ifall det var möjligt att dra ur den blåa färgen till min tidigare blonda, normala färg. Resten av skoldagen blev jag ett stående skämt för alla att bevittna och göra vad de själva ville med. Jag var mobboffret, råttan och de var mobbarna, den stora livsfarliga katten. 
Men till skillnad från de flesta andra osäkra trettonåringar så vägrade jag att låta mig slås ner. Jag färgade håret rosa, grönt, lila, neongult med havsgröna slingor i luggen och jag satte in cyberlocks och rosa syntetiska dreadlocks. Jag klippte av mig håret och färgade topparna ljusblå och sedan hela håret Lilla My-rött. Dagligen med kommentarer om hur ful jag var, hur äckligt det var med färgat hår och om jag spenderade tiden med att skära mig i armarna som alla andra "emos" gör. 
 
Nu, sju år senare färgar jag fortfarande håret. Medan jag skriver detta har jag nästan vitblont hår med knallrosa toppar och funderar om jag ska köra helblått nästa gång eller inte. Mobbarnas kommentarer från högstadiet som tidigare bränt sig fast i huvudet på mig berör mig inte det minsta lilla längre. Men av en slump såg jag på stan för bara några dagar sen en av de absolut värsta tjejerna. Hon som så skarpt uttryckt sitt hat mot mig och alla vi andra som var "alternativa" gick där själv med rosa toppar längst ner av sitt långa böljande hår. Jag satte min chailatte i halsen och trodde att jag såg i syne. 
 
Att det är en trend att färga håret i "crazy" färger och gärna pastellfärger i topparna är ingen hemlighet och jag hade förstått om trenden stannat vid att vi som brukade och brukar färga håret fått ha det för oss själva. För varför ska alla dessa tjejer som gjorde mitt liv i högstadiet till ett helvete plötsligt få lov att gå runt nu själva med färgat hår bara för att det är en trend? Kylie Jenner färgar håret ljusblått och plötsligt är alla basic brudar blåhåriga? Nej. 
 
När du varit en av dem som mobbat oss som hade färgat hår i högstadiet har du ingen rätt att färga håret nu bara för att det är trendigt. 
 
Så efter att jag sett henne på stan kunde jag inte låta bli att facebookstalka mig igenom min andra tidigare mobbare och jovisst, där stod de på rad och log med blåa toppar, rosa pastellfärg och var så coola och edgy med choker-halsband. Men jag var en emohora som behövde lära mig en läxa och ett ständigt skämt när jag kom med en ny hårfärg till skolan. 
 
"Duschar du aldrig?" 
 
Men jag kan inte låta bli att undra: Är de själva ens medvetna om detta? Eller lever de i okunskapen och tankarna om att de är så CRAZY och NYSKAPANDE när de lagt upp en bild på instagram med texten "oh my goood!! Har färgat håret!! Att jag vågade!! WOW!!! Heja mig girls!!!!" Och det känns mest skrattretande alltihop. Hur hade de reagerat om jag gått fram till dem, hånskrattat och sen tittat med en dömande blick på dem från topp till tå?
 
För när du väl har varit en av dem som kallat oss för äckliga, konstiga, självmordsbenägna emos och försökt stoppa in saxar i vårt hår på rasten så har du ingen rätt alls att få lov att ens röra vid en burk med ljusblå hårfärg i. 
 
Du är och förblir en vidrig mobbare som kan spendera resten av ditt liv med att se lika tråkig och basic ut som du alltid har gjort. Och ser jag dig komma in samtidigt som jag själv ska köpa hårfärg så kommer jag att be dig vända om och gå ut genom dörren för här, här har du ingenting att göra. 
 
 

Kommentarer

Kommentera