Opinionsblogg

ATT VARA HOMOSEXUELL TONÅRING I DAGENS SVERIGE

 

Pontus Skattberg, 17 år gammal, är öppet homosexuell och går på en gymnasieskola där hot och trakasserier är en återkommande del av vardagen.

Pontus har flera gånger försökt ta upp med sin skola om den mobbningen han dagligen utsätts för men har endast mötts av ignorans från både lärare och rektorer. Jag, EliSophie Andrée, tog mig ett snack med Pontus om allting och hur det har påverkat honom.

Hur länge har du varit öppet homosexuell?

Sedan jag var tretton år!

Hur reagerade din omgivning när du kom ut som homosexuell?

Eftersom jag bodde på behandlingshem at the time för min depression så var det lätt att komma ut, eftersom jag inte behövde vara rädd för att bli utkastad etc. Omgivningen tog det bra, förutom min högerextremistiska "pappa" som började påstå diverse saker. Han påstod att om jag var homosexuell var jag per defintion pedofil. Han är sjuk och har alltid hatat mig. Resten tog det superbra!

Hur ser en vanlig dag ut för dig i skolan? Om vi börjar med att du kommer till skolan på morgonen och till att du går hem på eftermiddagen?

Jag börjar med att alltid sätta mig i ett rum som är som ett slags vardagsrum där det finns soffor och stolar typ, väntar på mina kompisar och går sedan till lektionen. Redan i detta rummet börjar folk hålla på, blickar, folk hostar bög eller sitter och "allmänt" pratar om homosexualitet som om det vore dåligt och som att jag inte fattar att de inte menar mig. Sedan håller det på så, hela dagen. Vänta på en lektion osv. Lite blickar, några ord. Men de orden gör oehört ont.

Är det bara främst andra klasser som håller på mot dig eller är det även så här i din egen klass?

Bara andra klasser, min klass är bäst!

Har du tagit upp detta med lärare och rektorer?

Har tagit upp händelser som gjort mig orolig flera gånger, men de står handfallna. Exempelvis så satt ett gäng grabbar en gång öppet och talade om hur de skulle "Mörda bögen" de satt alltså öppet i detta "vardagsrum" som jag refererade till och diskuterade detta, de kom fram till att de skulle skjuta ihjäl mig. Jag var så jävla rädd att jag inte visste var jag skulle ta vägen och smsade min fosterpappa i samma veva och han tog det hela på stort allvar och försökte så gott som det går att hjälpa. Jag sa till min rektor men det enda hon gjorde var att sätta Lugna gatan på gruppen i en vecka (Lugna gatan ska inte bara gå runt på min skola, utan även typ ca 10 andra i området runt omkring).

Och efter att jag påtalade att jag kände mig exkluderad och utfryst under idrottslektionerna när vi hade "massagetåg" då idrottslärarna delade upp oss efter "Killar och tjejer", ingen kille vågade röra vid mig eftersom de trodde att homosexualitet smittade av sig, jag sa till rektorn och hon sa att könsuppdelning inte pågick i hennes skola, efter min tillsägelse fick detta effekt och jag kommer nu istället för att vara med killarna när vi ska ha specifika idrotts releterade saker såsom simning, så ska jag vara med tjejer. De känner jag mig mycket tryggare med eftersom jag aldrig varit med om att en tjej uttalat sig homofobiskt, mobbat eller spottat på mig.

Hur skulle du vilja att skolan reagerade?

Sluta blunda för problem. Att säga och påstå att homofobi inte existerar på denna gymnasieskola är absurt eftersom samhällstrukturer genomsyrar samhällets alla rum, och vår skola är inget undantag.
Agera på riktigt. Stäng av elever. På vår skola blir personer avstängda om de fotar på skolan men personer som dödshotar och sitter diskuterar att avrätta mig blir inte det, trots att jag kan peka ut personerna. För mig känns det som ett osynliggörande av mina upplevelser.

Jag vill också att mina upplevelser och händelser som drabbat mig i skolan används till att förbättra för hbtq+ personerna som kommer börja där efter jag har slutat. Och att kunna ta till sig kritik, eftersom alla ofrivilligt eller frivilligt upprätthåller normer. Kritik behöver inte vara ett sätt att säga att allting är dåligt, det kan inte min skola se.

 

 

 

Vad tror du homofobin beror på?

Jag är helt övertygad om vad det beror på.

Okunskapen som råder kring speciellt homosexuella män är enorm och generaliseringen och fördomarna om oss fortgår runt omkring oss.
Exempelvis så tror majoriteten av de straighta männen att majoriteten av oss är "feminina", "tjejiga" och sminkar oss. (Hatar de orden men så alla förstår) Så är inte fallet.

Jag vet faktiskt inte varför det är just killar, men många killar är rädda för att vi ska stöta på dem eller dylikt.
Jag är helt övertygad om att homofobin måste krossas från botten, utbildningen måste ge oss hbtq+ personer mer uppmärksamhet och visa hur det har sett ut för oss i århundraden. Och att dessutom ge den rätta bilden av oss, en minoritetsgrupp som vill kunna leva, älska och vara i fred utan hat, hot och trakasserier.

Du ska på möte nästa vecka med skolledningen, hur känns det?

Jag känner ingenting mer än hopp om att de ska agera nu, på riktigt. Hoppas på det bästa.

Pontus är även aktiv i Ung Vänster och brinner främst för HBTQ-frågor.

Du var medlem tidigare i SSU, hur kommer det sig att du gick ur och valde Ung Vänster istället?

Upplevde där ett starkt förakt mot mig. Jag tröttnade på att medlemmarna uttryckligen sa att de stöttar vår kamp men fortsätter ändå upprätthålla samhällstrukturer såsom cisnormativitet och heteronorm etc. Jag sa till hela tiden men ingen tog det på allvar, förutom under Pride då alla engagerade sig. Men när paraden var över återgick medlemmarna till upprätthållandet, jag mådde dåligt av det och beslutade mig för att gå ur, och skrev ett inlägg om varför. Jag fick direkt mothugg av andra medlemmarna som förnekade upplevelserna jag haft och allt jag sett. Ännu en anledning till varför jag var tvungen att gå ur.

Såhär skriver Pontus Skattberg själv om sitt avhopp från SSU:

"Idag fick jag en påminnelse per brev om att förlänga mitt medlemskap i Socialdemokraterna och SSU, men jag kommer välja att gå ur Socialdemokraterna och SSU.

Anledningarna är många.

Hyckleri.
SSU upprätthåller normer som gör det omöjligt för hbtq+ personer att må bra. Tvåkönsnormativitet, heteronormen och cisnormativitet är ständigt återkommande strukturer och speciellt cisnormativiteten märks då medlemmar gång på gång felkönar trans personer utan att bry sig. SSU säger säg även värna om hbtq+ rättigheter, trots det så är Pride den enda veckan då SSU “engagerar” och uppmärksammar våra frågor, när det har slutat så återgås det till att vara problematiska. Vilket skapar en enorm ångest för mig. Detta är en utav the main reasons till varför jag går ut, det är omöjligt som homosexuell att verka och vara politiskt aktiv där.

Jag undrar, hur ska SSU bli ett ungdomsförbund för alla, om ni exluderar och medlemmar i förbundet uttalar sig HBTQ-fobiskt och ni blundar för det? Att ni dessutom upprätthåller de normer som skapar en enorm psykisk ohälsa för oss, är för mig helt obegrepligt.
*
_____________________________

Regeringens åtstramningar.
Jag kan inte stå bakom ett partiet som var med och beslutade om den åtstramade flyktingpolitiken. Det är emot mina principer att vara med i ett parti som är osolidariska och för en inhuman politik.
____________________________

Pga anledningarna som jag nämnt ovan går jag istället med i Ung Vänster som jag hört för en mycket bättre hbtq+ politik och tar strid för våra rättigheter, på riktigt. Jag hoppas också att Vänsterpartiet fortsätter med sin solidariska inställning på flyktingpolitiken.

Jag hoppas också att mina vänner i SSU förstår att detta inte är pga de, jag gör detta för mitt psykiska välmående.


*(Jag har och kommer hålla kontakten med de som styr i SSU Stockholm och berätta mer utförligt om min historia)"

Det finns nog en hel del som inte vågar komma ut just pga mobbning och trakasserier, har du något att säga till dem?

Jag förstår er. Jag lovar er att det kommer bli bättre, håll ut. Kampen jag för, den är för er. För oss. Jag backar er.

Du har planer på att börja lägga ut videos på youtube, vill du berätta lite om det?

Ja! Jag hade tänkt på det länge, eftersom jag känner att det saknas något i Youtube-världen. Jag är en rakryggad människa som tycker och tänker om allting. Dessutom känner jag behovet av att fler homosexuella tar plats i alla rum. Speciellt på youtube där man når ut till många i alla möjliga åldersgrupper etc.

En text Pontus Skattberg själv har skrivit om att vara ung, homosexuell och tonåring i dagens Sverige:

"Tonåring, homosexuell och gå på skolan, hur ser det ut 2016?

Jag vet inte hur jag ska förklara mina känslor just nu men jag klarar verkligen inte det personerna på min skola dagligen utsätter mig för.

Innan sommarlovet blev min vän nerringd av en kille som inte slutade stalka henne, jag började till slut ta telefonen och svara på det han sade. Det slutade med flera dödshot riktade mot mig och att killen och hans vänner kom till min skola och sa att de "skulle döda horbögen". Förstår ni hur rädd jag var då? Förstår ni vad som skedde inom mig då? Förstår ni att detta är min vardag?
Nu har skolan börjat igen och det har inte ens gått två månader, nu ligger jag här med tårar i mina ögon och jag vill att ni ska fatta detta nu.
Jag blir dagligen utsatt för mobbning i skolan, både fysisk och psykisk. Exempelvis så var det en kille i skolan som spottade på mig, en annan som gick förbi mig och hostade och sa "horbög" och skrattade tillsammans med sina vänner, förstår ni hur utsatt och fucking rädd jag var när jag satt där? En annan gång så tog någon min dator och bytte bakgrundsbild där det stod "Horbögar vill vi inte ha i denna skolan". Vill ni veta vad det värsta var? Jag orkade inte bry mig. Då har normaliseringen av homofobi gått för jävla långt och utsattheten eskalerat T O T A L T.

Jag är så förbannat jävlar trött på detta nu, förstår inte ni att nästa gång kanske jag dör? Det är inte första gången och definitivt inte sista gången jag kommer bli dödshotad. För ett halvår sedan satt en grupp killar i min skola och öppet diskuterade hur man skulle avrätta mig. FATTAR NI HUR RÄDD JAG ÄR?

Detta är inte bara en pik till min skola som är totalt inkompetenta och inte klarar agera, utan även till er som gör såhär. Vad fan håller ni på med? Fattar ni inte att era jävla handlingar får konsekvenser för oss som blir utsatta för dom?

Och nej, jag tänker inte sluta kämpa. Ni visar bara att min kamp är skitviktig och ja, jag kommer fortsätta."

Följ Pontus Skattberg på sociala medier 🌟
Instagram - karemalms
Twitter - PontusKaremalm

 

 

 

Kommentarer

Kommentera