Opinionsblogg

EN KÄNSLOEXPLOSION MED HANUTTEN

Hannah "Hanutten" Harvigsson är en av Sveriges bästa mångkonstnärer. Hon är "vanlig" konstnär, skribent, musiker, arrangör och allting annat som går att vara inom kultur. Jag, EliSophie Andrée fick chansen att prata med Hanutten om musik, känslor och att sticka ut från mängden. 
 
Mitt första minne av Hanutten var en sen kväll i Malmö i april 2015. Hanutten sjöng en låt om kärlek och jag insåg att jag var förälskad i min nuvarande pojkvän och slängde iväg ett sms till honom i hopp om ett positivt gensvar. Men Hanutten trollband sedan hela scenen och med färgkaskader och tunga men ändå lätta texter så sjöngs det om allting möjligt att känna igen sig i. 
 
Fotograf Frkn Falkman. 
 
Okej, dags för första frågan! Vem är egentligen Hannah Hanutten Harvigsson? 
Jag är nog en person med rätt så stort känsloregister. Jag jobbar väldigt mycket med att hitta olika och nya uttryck för att kunna skapa och förlänga känslor helt enkelt. Jag följer hjärtat och magens intentioner. 
 
Hur startade ditt projekt "Hanutten"? 
Det är några år sedan nu som jag startade. Från allra första början var Hanutten en helt annan sak som nu har utvecklats till något helt annat, oftast är det ju sådär, det är en liten tanke från början och sen så är det plötsligt något helt annat och har utvecklats på en massa andra håll och kanter. Men för fem år sedan så började det på riktigt. Och alltså, Hanutten har ju aldrig varit ett band, det har alltid varit jag som artist. Det är så mycket mer än bara musik. 
 
Så Hanutten är lite som ditt alter ego, som Bruce Wayne har Batman har Hannah Harvigsson Hanutten? 
Haha, nja. Jag är ju Hanutten privat med. Skillnaden är väl bara att jag är lite mer förstärkt som Hanutten när jag står på scen men annars så är det jag där med. Och i Hanutten, precis som med jag själv så finns texten, musiken och konsten alltid där. 
 
Fotograf Frkn Falkman
 
Men vad fick dig att börja med musiken då? 
Musiken har väl funnits ganska länge i mitt liv. Allting började med min storebror som höll på med Hip-Hop när jag var liten. Jag tyckte att det var så häftigt och ville såklart då också hålla på med Hip-Hop och gärna skriva egna rap-låtar. Jag skrev faktiskt en egen rap-låt till och med! Men förstod då direkt att det verkligen inte var min grej det där med rappen. Däremot så fastnade jag för skrivandet och utvecklade det till vad det är idag. 
Men min storebror blev som en inspirationskälla, en väldigt viktig sådan också i det hårda klimatet som är när man är fjorton, femton år och inte vet vad man ska göra. 
 
Fotograf Frkn Falkman
 
Du gav ut din första skiva i somras "Säg vad som känns", hur gick processen till?
Till att börja med, alla som påstår att det är roligt att spela in en skiva har helt fel! 
Det är så otroligt mycket jobb och så himla krävande, speciellt för mig som lider av psykiska symtom. 
Processen i sig är väldigt, väldigt tung och dessutom så har jag skrivit på albumet "Säg vad som känns" i tre hela långa år. Allting behövde bindas ihop under dessa tre åren och jag misstänker att det kanske inte brukar ta exakt så lång tid annars att skapa sitt första album men för mig så var allt detta väldigt viktigt då det är ett så pass speciellt album för mig. Både musikmässigt och vad "Säg vad som känns" faktiskt handlar om. 
 
Albumomslaget till "Säg vad som känns" av Elin Andersen. 
 
Vad handlar ditt album "Säg vad som känns" om? 
"Säg vad som känns" är en hyllning till känslor och olikheter. 
Det är en fokus som läggs på psykisk ohälsa och mycket utifrån egna upplevelser. Det ska inte vara några riktlinjer med vad som är rätt eller fel eller bra eller dåligt utan ska bara vara ett öppet samtal om känslor. 
Det är även en öppning till diskussionen om problematiseringen gällande hur vi inte pratar eller behandlar våra känslor. Jag vill att vi ska både prata och göra känslor så att säga. 
 
Jag tycker dock verkligen att det är helt fantastiskt hur ändå långt vi har kommit gällande att prata om våra känslor och hur vi mår men vi kan inte stanna där, vi måste praktisera och göra våra känslor med. Vi kan inte bara stanna vid att prata om hur vi känner, vi måste behandla dem med. 
 
Vad vill du uppnå med din musik? 
Ja, haha. Jag vill ju kunna fortsätta hålla på med det! 
Men gällande vad jag vill uppnå... Men det jag vill uppnå är gällande mediautrymmena i musikbranschen. Det är så otroligt likgiltigt och upprepande vad alla sjunger och pratar om. Vi matas dag ut och dag in med samma koncept och jag vill bryta den traditionen. Jag vill vara en ny trend där vi är på riktigt och låta det vara normen, inte en fasad eller ett, typ alter ego, även om det ibland kan vara tvunget på scen. Jag vill vara något som går att identifiera sig med, någonting som inte bara är en del av det stora bruset på den likgiltiga skalan utan jag vill vara en del av något och uppmuntra och förändra. 
 
 
Vad är din egen relation till psykisk ohälsa? 
Till att börja med så hade det ju varit skitkonstigt om jag hade gjort en skiva om känslor och psykisk ohälsa och inte hade upplevt det själv haha. Jag lever fortfarande dagligen med stora problem gällande impulser om att jag kanske ska hoppa från taket, köra rakt ut från motorvägen eller någonting annat. Psykisk ohälsa kan yttra sig på så många olika sätt och många försöker hantera det genom utredning eller något annat. Jag försöker att vara numera precis som vanligt men samtidigt vaksam över mina till exempel impulser för det går så himla fort och det är så himla viktigt att uppehålla dessa tankarna så att de inte slår och tar över. 
 
Så jag är väl rätt sjuk i huvudet på många sätt haha. 
 
Skulle du säga att musiken blev din räddning? 
Jag är väldigt kluven till ordet räddning. Jag tror att räddningen mer är isåfall att vara kreativ. Att vara kreativ är väldigt viktigt och den förmågan upptäckte jag väldigt tidigt. I högstadiet upptäckte jag att jag var bra med ord och kunde knixa ihop orden och skapa nya. 
 
Så nja, musiken är en tillfällig räddning bara. Eller som min vän och kollega Caroline Kapinska sa så klokt "Musiken är både en räddning och en flykt" och det kan jag absolut hålla med om. Det är helt fantastiskt att spela och vara en del av kreativa rummet men det kan också bli ett sätt att skjuta undan sina egna känslor och inte låtsas om dem. Dock så jobbar jag ju just med att bejaka mina känslor och ta hand om dem haha. 
 
Dessutom, om man skulle behöva ta hand om varje liten känsla så skulle det ta så väldigt mycket tid och energi. Det gäller att välja sina inre strider och just vilka du ska jobba med just idag. 
 
Vad är viktigast för dig - musiken eller texterna?
Men nej! Det vill jag inte välja mellan haha. Men texterna, om jag måste välja. Texterna är ju i centrum hela tiden. Mina tavlor förstärks av texterna, min musik förstärks av texterna, allting förstärks av texterna. 
Men självklart så vill jag göra allt och absolut inte välja haha.  
 
 
Hur tänker och känner du gällande all destruktiv musik som finns? Jag menar, Eminem till exempel som nästan uppviglar till självmord i vissa låtar? 
Musik kan självklart påverka en destruktivt. Men det jag hoppas, och förhoppningsvis gör, är att bidra med endast positiva effekter med min musik. Men självklart så är det aldrig någon garanti till hur någon annan reagerar på ens musik och texter, men det är ju också det fina med det hela. Och självklart, gör man musik om att livet bara är skit så kommer det att kännas skit för lyssnaren oavsett. 
 
Men jag vill tro att mixen jag skapat med hur mina texter möter den där hoppfulla längtande känslan efter att bara få vara och faktiskt leva är två starka motpoler för att det ska kännas svårt men samtidigt inte vara för lätt precis som att livet är skit men samtidigt underbart och det är varför jag tror att Hanutten är unik, detta färgglada paket och känslorna i låtarna som bidrar till det positiva och det negativa på ett perfekt sätt, ett sätt som går att både hantera och arbeta med. 
 
Hur vill du att psykisk ohälsa ska tacklas i skolan? 
Till att börja med så måste vi som sagt både prata och göra känslor. 
När jag gick i mellanstadiet så hade vi en tjejgrupp där vi träffades en gång i veckan och fick prata om redan bestämda ämnen utan att ha någon chans att påverka och prata om sådant vi faktiskt behövde prata om. 
 
Men sedan jag släppte "Säg vad som känns" i juli så har jag under tiden knåpat ihop och skapat en föreställning som heter "Känslobanken". "Känslobanken är en workshop, en teaterkonsert och en öppning för diskussion för elever. Anledningen till att jag skapade den är för att det är en bristvara på att prata och göra känslor i skolan idag och framförallt i högstadiet där behovet är som störst. Man utvecklas så otroligt snabbt i högstadiet och det går så himla fort allting och just därför tror jag att "Känslobanken" behövs för en chans för alla att kunna bearbeta detta. Jag vill också ha ett pass i veckan för alla elever där de praktiserar känslor och både gör, pratar och bearbetar. 
 
Fotograf Frkn Falkman 
 
Har du några förebilder?
Till att börja med, det känns som att jag har för få förebilder och den bollen ska jag fortsätta på och utveckla i framtiden. Men, just nu så är det: 
 
1. Robert Broberg 
Broberg var helt fri i sina tankar och det var så flummigt med just känslor för honom och just med hur bra eller dåligt inte ska få lov att ens existera. Att bara skita i rätt och fel och bra och dåligt utan att bara bry sig om studen och inte bry sig om vad vi "bestämt" att vi ska känna i vissa situationer. 
 
2. Jan-Erik Sääf 
Jan-Erik är en fantastisk kompositör och nu ska vi även börja jobba ihop! 
 
3. Laleh 
En artist som leker med ord och musik. En stor inspiration till att våga mer i mitt eget uttryck.
 
4. Gloria Muriel 
En amerikansk konstnär som målar något så otroligt vackert. Jag upptäckte hennes konst när jag gick i gymnasiet och det var revolutionernade för mig.
 
Vad har du för planer gällande framtiden? 
Jag har en sak faktiskt just nu som jag väntar svar på men den är tyvärr hemlig tillsvidare... Men annars så är det release för "Säg vad som känns" nästa år på ett stort konserthus och då såklart, "Känslobanken. 
 
Fotograf Frkn Falkman.  
 
Textutdrag från Hanuttens låtar och texter: 

"Släpp taget om det du inte älskar, håll fast vid det som får dig att längta."

"Säg vad som känns och varför det känns"

"Jag undrar vad jag ska ta mig till, när jag inte längre vill stanna kvar här. Hur suddar jag tanken när den borrar in sig i kroppens system? Jag vill kunna fungera, inte kapitulera men jag är osäker på hur man gör."

"Kroppen stänger av när smärtan blir för svår, men känslorna finns kvar ändå."

"Det är som plus och minuspolen på ett batteri som får lampan att lysa inuti. Låt mig säga något bra, något som får dig att stanna kvar."

"Jag trodde länge på allt du sa, allt du var, det formade mig. Att knyta riktigt starka band, tand för tand men du lurade mig."

"Vi måste bryta trenden och allt som kväver friheten."

 

Hitta Hannah Hanutten Harvigsson på sociala medier! 

Instagram - Hanutten

Facebook - Hanutten

Spotify - Hanutten 

Fotograf Marielle Sterner.
 

Kommentarer

Kommentera